Konsten att värva

Idrottsklubbar i de stora lagsporterna som presterar sämre än vad media och fans väntat sig eller kräver förväntas numera göra minst en av två mirakelkurer. Det ena är att sparka tränaren och det andra är att värva nya spelare. Att sparka tränare är bevisat (en studie från Mittuniversitetet visade att klubbar som gjorde detta försämrade sin poängskörd) ineffektivt och med tanke på den ansträngda ekonomin i klubbarna en åtgärd som idag är något ovanligare än för säg 5 år sedan. Att värva spelare under sommaren är däremot legio, framför allt "krisklubbarna" förväntas göra detta. Ofta går externa finasiärer in med kapital varför klubben sen inte kan ha någon kontroll när spelaren ska säljas eftersom investerarna vill ha avkastning på sitt kapital blir det ofta en försäljning när spelaren är stekhet och som viktigast för laget (Wilton Figueredo i AIK 2007). Nu är det Djurgården som med hjälp av bl.a. Tommy Jacobsson som ska ut och handla i sommar sägs det. Bland fansen på tex svenskafans.com är det närmast ett krav. Att värva rätt är dock svårt. Alla gårdare kanske kan komma ihåg förra sommaren, då värvade DIF offensivast av alla. Johan Oremo, Patrik Haginge och Prince Ikpe Ekong köptes alla in för dyra pengar. Vad gör dessa herrar idag? Den ene har spelat sig ur U21-truppen till hemma-EM i sommar, den andre har varit en del skadad och varit rent dålig medan den tredje är petad och i konflikt med tränarna.