
På ett sätt är det barnsligt men på ett sätt kan jag förstå Samuel Eto'os reaktion på Zlatanaffären. Visst är Zlatan fantastisk på många sätt men är han verkligen värd 400 miljoner + Hleb + Eto'o?! Eto'o har ändå vunnit skytteligan i Spanien flera gånger och vart starkt bidragande till Barcelonas två CL-titlar de senaste fyra åren.
I den utdragna direktörslönsdebatten kom P1:s Studio 1 med en intressant vinkling för några dagar sedan. Reprtaget var från Japan där direktörslönerna i en svensk jämförelse är löjligt låga. VD:n för Japan Airlines hade exemplevis en månadslön på motsvarande 70 000 kr och ingen bonus. Bolaget är betydligt större än SAS där VD lyfter tio gånger så mycket plus bonus. Här i Sverige har det ju från vänsterhåll i debatten låtit att ersättningarna är orimliga etc., medan det från liberalt håll har hetat att det är ägarna som bestämmer om ersättningen är skälig eller ej. Tycker då japanska ägare att bolagens chefer är mindre värda? Eller är det kanske så att det i svenska storbolag finns för svaga ägare, som har fått till följd att bolagen istället styrs av tjänstmännen - dessa har bildat en ryggkliarklubb i svenskt näringsliv som belönar varandra? Dessa farbröder verkar helt ha tappat kontrollen över vad som är rimligt att få i ersättning för en toppchef. Vem är värd 700 000 kr/månad i lön? Förutom Zlatan då...
En önskan inför nästa sommar är att för en gångs skull få slippa reportage om "jetsetsetfolket" (dvs. patetiska rikingar alt. wannabe-rikingar) från den s.k. Stockholmsveckan i Visby och tennisveckan i Båstad, såsom DN (denna för övrigt utmärkta publikation) gjorde i söndags. Makes me wanna puke... Och nej, det är inte avundsjukan som talar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar